Kokken fær himmerike, han koker så
godt eit sodd: stuart med dubbel hyre skal verte hans arve-lodd.
Men koksmaten Ellef Jonsen lyt dra
til ein annan kant, for elles vil sulet minke i himmelens proviant.
Og båsen den fyllefanten, kann,
jagu mi sæl, slå lag, fordi han gav Syvert dekksgut eit dundrande
nakkedrag.
Men tømmarmann Ditlev Hansen, den
godslege gamle kall, skal møte med nyslipt bile i himmeriks høge
hall.
Og alle dei små på poop'en, frå
jungmann til lettmatros, skal sigle til Zion saman, og eg skal bli med som
los.
Men skipparen, Cæsar Olsen, med
snorer og gylte band, lyt dra seg med skam attende frå Kana'ans det
ljose land.
For skipparen, Cæsar Olsen, med
gullgylt kommandosnor, han fær ikkje plass i porten, fordi han er
altfor stor.
|